Måndags kväll: Välgörenhet

Så, låt oss fortsätta med historien^^ Mii öppnar iaf dörren, jag blir chockad över hennes nya frisyr och nästa sak som händer är att Mii kramar om mig, drar mig in i huset samtidigt som hon pratar på non-stop om hur kul det är att träffas, att det var länge sen sist och här kommer det värsta: att min mamma hade ringt hennes mamma och i princip berättat allt om hur jag känner mig ensam och inte har några kompisar...

...

...

Alltså, hur? Hur kan hon vara sååå oblivious?


Jag förstår ju att hon ville hjälpa mig, men hur kan någon tro att något sånt skulle hjälpa mig? Jag menar det enda som är värre än att vara ensam är att vara 'välgörenhet'. För det var liksom det jag var nu, välgörenhet! Mii hade inte bjudit in mig för att hon vill det. Hon hade gjort det för att Katja hade bett henne göra det. Jag ville bara dö men Mii märkte ingenting utan fortsatte bara pladdra på om hur jag absolut inte bara kunde sitta hemma ensam och att vi skulle ha skitkul. Det gjorde liksom det hela bara hundra gånger värre. Så jag försöker såklart komma på någon ursäkt till varför jag inte kan och på så sätt rädda både mig och Mii ur den här situationen. Men när Mii väl tystnar och ger mig chans att säga något så kommer såklart Katja ut från köket. katja är underbar men just då skulle jag kunnat strypa henne för den dåliga timingen. Så då ska hon kramas och hälsa och allt det där. Medans försvinner Mii upp på rummet med förklaringen att hon ska "byta om" och nu blir jag ännu mer förvirrad för hon hade liksom redan på sig jeans och ett vitt linne, helt okej outfit liksom. Så jag är förvirrad och känner mig bortgjord och känner att jag skulle kunna bryta ihop när som helst och ! Det är Katja ropar på Mikael att komma ner och hälsa...

Måndags kväll: Mii's nya frisyr

Okej, så jag kom till Mii och Mikaels hus någon gång vid 6 och det första jag ser när Mii öppnar dörren är hennes nya kortklippta, blonda frisyr! Att klippa håret pojkkort är väl en rätt stor grej för de flesta. Men om jag säger att Miis pappa är italienare och att hon har mörkbruna ögon och olivfärgad hy kan ni nog förstå att även en platinablond blekningen är rätt så chockerande. Mii har alltid haft sin egen stil som alltid gått mot typ Rock/Punk-hållet så det är inte precis som hon hade långt brunt hår sist jag såg henne.

 

http://blogg.grandsamarkand.se/files/2011/01/Pixiefrisyr1.jpg

Jag google 'pixiefrisyr' för att få en exempel bild på Miis hår och hittade den här bilden som faktiskt inte bara är lik Miis hår, hon på bilden är faktiskt rätt lik Mii hela hon. Håret är inte sådär superplatina blondt, hon har inte mörkbruna ögon eller olivfärgad hy. Men alltså kinderna, näsan och det där lite busiga glimten i ögat. Det är typ Mii på pricken!

 

Jag tror hennes hår alltid varit kortare än axellängd. Jag kommer att redan när vi var små så envisades Mii med att vilja klippa kort. Katja var väl lite besviken men hon brukade oftast ge sig rätt snabbt och säga något som:

 

”Låt ungen ha kort hår om hon nu så gärna vill det, jag får väl nöja mig med att jag fortfarande får fläta Sophies hår”

(För så ofta var jag hos dem och lekte faktiskt)

 

Men mest besviken var Sergio (Miis och Mikaels pappa) som tyckte att små flickor skulle ha långt hår. Låt oss bara säga att Mii helt klart har fått sin envishet från sin pappa så kan ni själva föreställa er bråken. De kunde stå skrika och gräla på varandra hur länge som helst. Medans så gav Katja mig och Mikael färgpennor och papper så att vi kunde sitta och rita medans vi väntade, sen började hon själv baka bullar. Jag vet inte om lukten nybakade bullar på något sätt lugnade Mii och Sergios italienska temperament eller om tiden det tog för bullarna att stå i ugnen av en slump råkade vara exakt tillräckligt med tid för dem båda att bli trötta på att skrika, men hur som helst så slutade de alltid att de båda dom och bullarna anlände till bordet samtidigt. I början satt dom där tyst och tjurade, men Mii och Sergio har alltid haft en speciell relation och efter bara några minuter skrattade dom och skojade med varandra igen. Men iaf, det var inte alls det jag skulle berätta om...

 

Det jag ville komma fram till var att Mii alltid har haft rätt kort hår men aldrig pojkkort och aldrig blonderat. Hon körde på svart ett tag där, men det är ju lite mer inom hennes färgskala om man säger så. Så ja, jag blev lite chockad men på något konstigt viss så funkar det. Det blir liksom en cool kontrast till inte bara henens hudfärg och ögon, utan även till hennes lite hårdare stil med typ läderjacka och svarta kängor. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men jag gillar det iaf.

 

Men gud, jag har inte ens kommit innanför dörren än och jag har redan skrivit en hel uppsats? Jag tror jag får ta och dela upp historien mellan flera inlägg faktiskt.

 

P.S. Någon som vet vem tjejen på bilden är? Vore coolt att veta om det bara är den här bilden eller om Mii har en kändis look-a-like liksom :P Jag tror att hon kan vara skådespelerska...?


Mii ljuger...

Okej, så jag är hemma nu och jag måste bara säga att för det första: jag "swoonar" inte över Mikael, jag hade en liten crush på honom när jag var NIO! Det betyder inte att jag skulle känna så för honom nu. Och för det andra: jag fick Jakobs nummer så att jag skulle kunna kontakta honom angående sommarjobb, okej? Det var inte alls på det sättet. Jag har inte tid att skriva någon utförligare fröklaring just nu, men jag ska berätta precis vad som hände (=ingenting alls) senare ikväll eller alternativt imorgon eftermiddag, får se när jag får tid. Men Mii är i alla fall en riktigt lögnhals och ingen ska lita på något hon säger.

Va fan Mii!!!

Gaah, jag såg inte Miis inlägg förens nu. Jag tror inte man kan ta bort inlägg från mobilen? Men åååh, det var inte alls på det sättet. Mamma om du läser det här... Åh, herregud! Tänk om mamma läser det här!!


Mii här

Heeeej allesammans! Sophie sover. Hon har automatisk inloggning på sin blogg-app på mobilen^^ Något annat Sophie har på mobilen är en killes nummer... :O En kille som hon träffade ikväll... Haha^^ kanske dags för Sophie att sluta swoona över min bror? ^^ vem vet... Oh geeese! Hon vaknar! Hur postar man?


Bloggar från mobilen

Så ni vet hur jag sa att jag känner mig ensam och inte har några kompisar? Det var lite av en överdrift, några kompisar har jag faktiskt och jag är på väg till en av dom just nu: Miranda! Eller Mii som hon kallas för set mesta.

Mii och jag har varit kompisar sen vi var små. Våra mammor var typ kompisar eller något... Hm, jag har faktiskt aldrig frågat mamma hur hon och Katja (Miis mamma heter så) känner varandra. Hm, jag får fråga henne senare. Iaf så har jag, Mii och Miis tvillingbror Mikael lekt ihop när vi var småbarn. Mii var min bästa kompis när jag var liten och Mikael var min första crush :P

På senaste tiden har vi glidit ifrån varandra lite och ses inte lika ofta. Men vi är fortfarande vänner... Tror jag. Hur som helst sitter jag på bussen på väg till henne nu.


Mamma läste mina inlägg...

Det var ett tag sen jag skrev på den här bloggen, men det har inte funnits något att blogga om. I onsdags åkte vi tillbaks hem igen och jag har haft fullt upp med att packa upp och prata med skolan om mina studier hela helgen. Jag har inte ens haft tid att tänka på den här bloggen och vad jag skrev. Men så igårkväll kom mamma in på mitt rum och ville prata och då fkom jag ihåg hela grejen och fick panik. Jag tänkte att fan, nu ligger jag illa till! Men faktiskt så var hon inte sur alls. Hon sa att hon först hade blivit sur, men sen så hade hon läst det där om att jag inte hade så många kompisar och hur jag kände mig ensam och det hade gjort henne ledsen. Så ja, för att göra en lång historia kort så har jag nu lite spännande nyheter.

Så, vinterherrgården är inte öppen under sommrarna (det är en VINTERherrgård, duh!) men mamma och papap har länge funderat på att starta ett nytt projekt för sommarverksamhet i Stockholms skärgård och (här kommer det viktiga) pågrund av mitt inlägg tänker dom erbjuda sommarjobb under två veckor av byggandet på en nya verksamheten! Alltså, om man inte känner mina föräldrar fattar maninte hur stort det här är, speciellt för pappa. Han litar inte annat än de bästa inom sitt område när han anställer, att han går med på att anställa ungdomar utan erfarenhet... det finns liksom inte! Och det är inte allt, om det går bra med sommarjobben så kanske de till och med kan leda till jobb för ungdomar på Vinterherrgården.

Snabb förklaring!

Jag läste igenom mina inlägg och insåg att dom var lite förvirrande. Det här är inte Vinterherrgårdens blogg utan bara min personliga blogg. Den 'riktiga' och 'officiella' bloggen är den som ligger på 'vinterherrgarden.blogg.se' men man kommer inte in på den just nu och det kommer nog dröja ett tag innan man gör det. Vi har nämligen redan en hemsida och det här är mer av ett litet experiment från mammas sida för våra stamkunders skull. Mamma jobbar mycket på det här med att herrgården ska kännas "intim" och "personlig", men allting måste fortfarande göras ordentligt. Typ marknadsföring, design, sitta på massa möten och diskutera gud vet vad, såna grejer måste göras först!

Alltså:
vinterherrgarden.blogg.se/sohie = Min personliga "personalblogg" där jag får skriva lite som jag vill eftersom bloggen inte länkats på hotellets hemsida.
vinterherrgarden.blogg.se = Den officiella bloggen för hotellet som senar kommer kopplas till hemsidan och därför måste vara proffsig.

Det var allt
Kram

Valborg

Jag gick omkring och var nervös nästan hela dagen igår och bara väntade på att mamma skulle se vad jag skrev, men icke. Jag borde ha förstått att hon skulle vara för upptagen för att bry sig om min lilla blogg. Det var ju valborg. Vi firar nämligen valborg här med de få gäster som är kvar som en slags ’slut på säsongen’ fest för vid 1:a maj stänger verksamheten över sommaren. Vilket betyder att jag måste tillbaks till skolan, suck...

 

Jag vet, jag vet. Tillbaks till skolan i MAJ? Då är det ju snart sommarlov igen? Men det är inte så att jag inte haft något skolarbete än det här året, för det har jag VERKLIGEN. Thrust me, min privatlärare förstår inte konceptet 'fritid'. När jag är klar med svenskan får jag extra arbete i psykologi och när jag är klar med psykologi måste jag göra en bokrapport... om Shakespear... på FRANSKA!

 

Så ja, jag har en privatlärare och blir hemskolad på halvtid och går i vanlig skola resten av tiden. Det finns nämligen inga gymnasieskolor i närheten av Vinter Herrgården och eftersom mina föräldrar måste vara här och jobba halva året så tycker de att den bästa lösningen för mig är att ha en privatlärare. Behöver jag ens säga att jag inte håller med? Jag förstår inte varför jag inte kan bo hos någon släkting eller något när dom är borta? Eller bara sköta mig själv, jag är faktiskt 17 och det är inte precis som att jag skulle behöva vara ensam. Jag menar vi har städerskor och trädgårdsmästare som ränner in och ut ur huset hemma hela tiden, det skulle vara omöjligt för mig att ha en fest eller smitta ut på kvällarna utan att mina föräldrar fick reda på det. Dessutom måste man ha vänner för att kunna festa, dricka och missköta sig som normala 17-åringar gör och tro det eller ej: är man den konstiga flickan som bara är i skolan 3 månader av året och har högsta betyg i allt för privatläraren bombaderar mig med mer plugg än jag behöver, då får man inte särskilt många vänner. Det hjälper ju inte heller precis att förklara varför det är som det är för då tycker alla bara att jag är snobbig, rik och bortskämd.

 

Bortskämd, ha! Pröva att städa foajén och salongen efter nyårsfesten och se hur bortskämt det känns. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, blir man stupfull händer det ändå att man kräks i en 1500 kronors vas som JAG sedan måste HANDDISKA!

 

Förlåt, det är verkligen inte meingen att alla mina blogginlägg ska bli så aggresiva. Egentligen är jag inte alls så, jag är faktiskt en rätt så glad person för det mesta. Det är bara svårt att blogga om just Herrgården och mitt jobb här utan att  bli sur för sanningen är: jag känner mig så hemskt ensam. Om det åtminstonde jobbade några andra ungdomar här.


Ny blogg

Så, jag heter Sophie och är 17 år och jag har bloggat tidigare på min privata blogg (som jag inte tänker länka här för mamma kommer säkert kolla mina inlägg och ja... ni fattar?). Det var inte direkt någon stor blogg med massa som följde den, men som en liten online dagbok! Mamma tyckte i alla fall att jag satt och skrev på bloggen hela tiden och blev hemskt nyfiken och börja ställa massa frågor: Kan vem som helst se dina inlägg? Är bloggar populära? Är det de här som den där 'blonda Bella' gör? Så ja, jag sa som det var helt enkelt och då blev mamma ännu mer intresserad. Jag orkar inte berätta hela historien, men det slutade i alla fall med att mamma ville starta en blogg för Vinter herrgården. Åh... nu måste jag förklara vad vinter herrgården är också antar jag.

Okej, så min mamma och pappa driver ett slags... Jag antar att man kan kalla det ett hotell. Det är stor herrgård dit människor kan komma för att "uppleva friluftslivets charm och äventyr" och samtidigt "bo komfortabelt i våra rum som erbjuder de moderna bekvämligheter du är van vid". Med andra ord kommer det i princip bara hit massa rika snobbar som pratar om hur de ska bo enkelt men charmigt och gå på fjällvandring och leva friluftsliv. Sen när semestern väl är över har 80% av dom inte kommit så mycket längre än en liten rundtur ute i trädgården och spenderat mesta av tiden på vår spa-anläggning eller suttit uppe på sina rum som har platt-tv, gratis internetuppkoppling och bubbelbad... För att inte tala om stugorna!

Shit, jag måste sluta. Mamma kommer bli skitsur när hon ser det här! Ska jag radera inlägget och börja om? Äh, det var hon som bad mig starta en "personalblogg" och skriva "precis vad jag tycker och tänker". Så ja, det är det här jag tycker och tänker.



P.S. det är inte så mycket till en 'personalblogg' om du bara låter din dotter som bara hjälper till med små sysslor då och då blogga. Du kan ju ge Anita en egen blogg vet ja. Hon har säkert mycket intressant att säga om vad hon hittat när hon städar upp rummen och stugorna efter alla snobbar varit där.

Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

Sophie

Jag är Sophie och jag är 17 år. Jag blir hemskolad största delen av året pga mina föräldrars arbete med deras spa- och hotellverksamhet 'Vinterherrgården' och det här är min blogg om jobbiga privatlärare och snobbiga hotellgäster.

RSS 2.0