Valborg
Jag gick omkring och var nervös nästan hela dagen igår och bara väntade på att mamma skulle se vad jag skrev, men icke. Jag borde ha förstått att hon skulle vara för upptagen för att bry sig om min lilla blogg. Det var ju valborg. Vi firar nämligen valborg här med de få gäster som är kvar som en slags ’slut på säsongen’ fest för vid 1:a maj stänger verksamheten över sommaren. Vilket betyder att jag måste tillbaks till skolan, suck...
Jag vet, jag vet. Tillbaks till skolan i MAJ? Då är det ju snart sommarlov igen? Men det är inte så att jag inte haft något skolarbete än det här året, för det har jag VERKLIGEN. Thrust me, min privatlärare förstår inte konceptet 'fritid'. När jag är klar med svenskan får jag extra arbete i psykologi och när jag är klar med psykologi måste jag göra en bokrapport... om Shakespear... på FRANSKA!
Så ja, jag har en privatlärare och blir hemskolad på halvtid och går i vanlig skola resten av tiden. Det finns nämligen inga gymnasieskolor i närheten av Vinter Herrgården och eftersom mina föräldrar måste vara här och jobba halva året så tycker de att den bästa lösningen för mig är att ha en privatlärare. Behöver jag ens säga att jag inte håller med? Jag förstår inte varför jag inte kan bo hos någon släkting eller något när dom är borta? Eller bara sköta mig själv, jag är faktiskt 17 och det är inte precis som att jag skulle behöva vara ensam. Jag menar vi har städerskor och trädgårdsmästare som ränner in och ut ur huset hemma hela tiden, det skulle vara omöjligt för mig att ha en fest eller smitta ut på kvällarna utan att mina föräldrar fick reda på det. Dessutom måste man ha vänner för att kunna festa, dricka och missköta sig som normala 17-åringar gör och tro det eller ej: är man den konstiga flickan som bara är i skolan 3 månader av året och har högsta betyg i allt för privatläraren bombaderar mig med mer plugg än jag behöver, då får man inte särskilt många vänner. Det hjälper ju inte heller precis att förklara varför det är som det är för då tycker alla bara att jag är snobbig, rik och bortskämd.
Bortskämd, ha! Pröva att städa foajén och salongen efter nyårsfesten och se hur bortskämt det känns. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har, blir man stupfull händer det ändå att man kräks i en 1500 kronors vas som JAG sedan måste HANDDISKA!
Förlåt, det är verkligen inte meingen att alla mina blogginlägg ska bli så aggresiva. Egentligen är jag inte alls så, jag är faktiskt en rätt så glad person för det mesta. Det är bara svårt att blogga om just Herrgården och mitt jobb här utan att bli sur för sanningen är: jag känner mig så hemskt ensam. Om det åtminstonde jobbade några andra ungdomar här.
